Du kan påverka hur andra uppfattar dig
Kommunikation sker inte bara verbalt. Vi kommunicerar med varandra även då vi sitter stilla och är alldeles tysta. Allt vi gör, säger eller inte säger, uppfattas av vår omgivning som signaler om vilka vi är och vad vi vill uttrycka. Det vi ger uttryck för avspeglas inte enbart i vilka ord vi väljer att säga utan än mer i de tonfall och det kroppsspråk vi använder oss av.
Det enda du kan ha full kontroll över är ditt eget handlande och låtande. Du kan inte styra över eller ta ansvar för hur andra kommunicerar, men du kan påverka hur de uppfattar dig.
Att lära sig kommunicera bra med andra kan stärka självkänslan. När du vågar visa vad du tycker och tänker får andra en tydligare bild av dig. Du som har en kronisk sjukdom behöver den positiva energi som en bra självbild och ett starkt självförtroende ger. Att kunna förbättra din förmåga att kommunicera effektivt med andra människor är därför en del av din självhjälp.
Hur kan du då bli mer medveten om hur du agerar och vilka verktyg som finns för att styra ditt sätt att ge signaler till omgivningen?
Reflektera: Fundera på din egen roll i samvaron med andra och reflektera över om du verkligen sänder de signaler som du önskar, och fundera på hur konstruktiva de är.
Ta reda på vad du vill och behöver
Första steget är att börja fundera över vad som är viktigt för dig i din livssituation, där sjukdom och smärta är en del av vardagen. ”Vad behöver jag för att må så bra som möjligt, både fysiskt och själsligt?” Det är inte ovanligt att vi rusar genom tillvaron utan att ställa oss själva sådana grundläggande frågor som vad vi behöver, hur vi vill leva och vad som är viktigast för oss. Du har kanske under hela ditt liv sett till andras behov och känner dig osäker på hur du ska ta reda på och sedan även formulera vad du själv vill ha ut av livet.
Träna på att bli tydlig
Efter att du har tagit reda på vad du behöver så måste du lära dig att bli tydlig med ditt budskap så att du smidigt förmedlar detta till din omgivning, det kan gälla gentemot din läkare, fysioterapeut, partner, arbetsgivare etc. Vi kan ju inte förvänta oss att andra ska kunna läsa våra tankar och känslor.
Du kan till exempel börja träna på att beskriva din smärta i ord; ilande, molande, pulserande, bedövande, ihållande etc. Ju mer precist du kan beskriva den desto lättare kan din läkare förstå dina symtom.
Hur du väljer att kommunicera – ordval, tonfall, kroppsspråk med mera spelar stor roll och hänger ofta ihop med vem du möter. Det kan vara stor skillnad på hur du agerar ihop med din doktor eller arbetsgivare och hur du är tillsammans med din närmaste vän.
Reflektion: Fundera på om det finns en sådan skillnad och om den innebär att du ibland lägger band på dig och utelämnar viktig information i samtalet med en auktoritetsperson. Vet din doktor till exempel om viktiga händelser i ditt liv såsom fester, resor eller annat som du vill genomföra och som kan påverkas av hur din behandling är upplagd?
Använd ”jag-budskap”
Många av oss är ovana vid att uttrycka våra känslor i ord. Särskilt svårt blir det om våra känsloord får som konsekvens att den andra personen känner sig kritiserad. När vi är arga och upprörda har vi en benägenhet att ge någon annan skulden. Resultatet blir att den andra personen också blir arg och upprörd och sårad. Fortsätter dialogen på samma sätt kan det här trappas upp till en mängd ilskna känslor.
Ta ansvar för dina egna känslor istället för att lägga skulden på den andra personen. Det gör det lättare för den att verkligen lyssna på dig och sätta sig in i din situation istället för att lägga sig i försvarsställning.
Ett sätt att undvika dessa ”låsningar” men ändå ha en möjlighet att uttrycka sin irritation är att använda ”jag-budskap”. Det innebär att du i din kommunikation utgår från vad du själv vill, önskar, känner och upplever. Ett bra ”jag-budskap” bör innehålla:
- Jag
- Min känsla
- Den andres beteende
- Konsekvens
- Min vilja
Till exempel: Jag känner mig inte respekterad och blir arg och ledsen när du inte kommer i tid till våra träffar. Det gör att jag inte vill träffas något mer. Jag skulle vilja att du gjorde en ansträngning för att komma i tid.
Hantera ovisshet
Det kan vara svårt att veta i förväg vad du vill/behöver när du har kronisk sjukdom. Ena dagen kan du leva nästan som innan du blev sjuk och nästa dag är det nätt och jämnt att du klarar dina vardagliga bestyr. ”Jag vet aldrig i förväg hur jag kommer att må och min familj måste ofta avstå från att göra sådant som de tycker om på grund av min sjukdom” eller ”Mina vänner förstår inte varför jag måste lämna återbud i sista minuten”, är citat som du kanske känner igen.
Men det finns sätt att minska både osäkerheten och de skuldkänslor som kommer ur att du inte kan fullfölja planer och åtaganden tillsammans med andra:
För dagbok över dina dagliga aktiviteter och dina kroppsliga symtom. Försök att lära dig vilka aktiviteter som förvärrar symtomen och planera din dag så att du har kraft kvar för det som är kul.
Tala med din doktor inför viktiga händelser i ditt liv, exempelvis fester, födelsedagar, resor med mera så kanske medicineringen tillfälligt kan ändras så att du kan njuta av det du vill göra.
Var tydlig med att du kanske inte kan!
Tala med familjen och vänner om osäkerheten du lever med. Om de känner till dina begränsningar blir de mer förstående.
Förvänta dig inte att andra ska ställa in sina planer bara för att du måste avstå. Det kan vara frustrerande att inte kunna följa med på en aktivitet tillsammans med barnen, men du slipper åtminstone känna skuld för att din sjukdom hindrar de andra i familjen från trevliga upplevelser.
Odla din nyfikenhet och träna på att lyssna
Att vara nyfiken på sig själv, det egna beteendet och andra människor i ens närhet bäddar för ett ständigt växande och mer givande relationer. Ju mer du är villig att lära känna dig själv och dina drivkrafter, desto mer öppen kommer du att vara inför att verkligen se och lyssna till andra människor. Nyfikenhet kan sägas vara kärnan i det goda mötet och interaktionen mellan två individer. Så länge du är genuint nyfiken på vem han/hon är, vad han/hon känner, upplever och menar så kommer du att ställa frågor till honom/henne som gör honom/henne sedd och hörd.
Vi vet alla hur det känns när någon bara låtsas vara intresserad av oss eller vill få oss att tro att de verkligen lyssnar på oss, precis som vi vet vad äkta intresse och engagemang betyder. God kommunikation kräver självkännedom, nyfikenhet och närvaro i mötet.
Närvaro kan innebära att hålla stadig ögonkontakt och inte titta på folk som går förbi under tiden vi lyssnar, att vara fokuserad på vad den andre uttrycker och inte sväva bort i andra tankar. Det kan också ingå att skapa en lugn miljö för samtalet, till exempel genom att stänga av mobilen. Träna dig på att ställa aktiva följdfrågor när någon berättar något för dig. Exempelvis genom att fråga; ”Vad menar du med…?”, ”Hur kändes det?” eller ”Kan du ge mig ett exempel?”